A Memory Remains

Dagens rubrik är hämtad från den lilla turen jag och min sambo Emil tog ner till stan. Målet var att hitta en väska, halsduk och svarta leggings till mig och så en internetsladd till oss. Efter att ha varit inne i några affärer och tittat lite blev jag helt plöstligt väldigt hungrig/illamående/yr, så vi blev tvungna att gå och äta... Så länge jag satt ner och åt kändes allting helt okej, men inte mindre än fem minuter efter att vi hade rest oss och lämnat affären kände jag hur illamående känslan kom tillbaka. Det blev alltså till att effektivisera själva shoppingrundan lite. Raka spåret till Claes Ohlssons där vi irrade runt lite snabbt i affären innan vi hittade sladden. Då var det bara mina saker kvar...

Det gick ganska snabbt att hitta en väskaffär, men när jag skulle gå in i affären började det tjuta om mig. Både jag och Emil såg förvånade ut och affärsbiträdet kom givetvis fram till oss. Jag förklarade för henne att jag inte ens hade varit inne i affären än och efter att ha visat vad jag hade i väskan förstod hon att jag talade sanning. Jag hittade en väska [på rea till och med =)] och när jag hade betalat den erbjöd sig hon som jobbade i affären att följa med mig ut genom larmgrejen, eftersom det kan vara lite pinsamt annars. Tror ni att det pep?! Nej givetvis inte. Falskt alarm innan då, tänkte jag, men det var det inte heller. När jag skulle gå in i klädaffären mittemot började det givetvis tjuta en gång till, och än en gång fick jag förklara för ett av affärsbiträdena att jag nyss kommit in i affären och inte hunnit röra något klädesplagg. Min sambo fick agera försökskanin och först bära ut påsen med den nyinköpta väskan och sakerna från Claes Ohlsson, och det tjöt givetvis inte om honom. Andra gången fick han ta med sig min väska med, för att se om han skulle lyckas med det med - men då tjöt det...

Efter mycket om och men visade sig trots allt vara sladden från Claes Ohlsson som envisades med att tjuta lite när den kände för det - en perfekt ursäkt för min sambo att stanna utanför de resterande "tjejaffärerna" som jag skulle besöka...

Som tur är fungerar sladden i alla fall alldeles utmärkt, och nu ska den inte behöva utsätta oss för mer tjutande - hoppas jag. Tack vare sladden ska jag nu återgå till att spela med min sambo.  Vi sitter med varsin bärbar dator och "battlar" med varandra på en spelsida - oerhört socialt ;)