A Memory Remains

Dagen börjar med att sambon kommer in med min mobiltelefon i handen.
- Du har tre missade samtal från skyddat nummer, säger han.
Nyvaken som jag är hänger jag inte riktigt med och person som har ringt
ringer inte upp igen. Lagom fundersam gick jag runt och fantiserade om
vem som var så ivrig att få tag på mig och sedan slutade ringa.

Efter att ha funderat en stund satte jag igång datorn. Victoria skriver direkt
till mig på msn. "Har EXPRESSEN ringt dig gumman?". Tankarna började
snurra runt ännu fortare och hjärnan arbetade på högvarv. Vad ville de mig?

Det visade sig att det hade skett en olycka i Österrike, där jag befann mig
på semester under förra veckan. Av någon märklig anledning hade de läst
detta på min blogg och fått det till att jag skulle veta något om denna olycka.
De hittade inga kontaktuppgiter utan hittade länken till Victorias blogg och
fick tag på hennes telefonnummer. Efter att ha lyckats väcka henne fick de
mitt telefonnummer och började således ringa.

Klockan 12 när Angelica och jag vandrade på stan fick de tag på mig. Det
roliga är att de inte sa någonting till mig om hur de hade fått tag på mitt
nummer eller informationen om att jag hade varit i Österrike. Detta hade
de däremot berättat för Victoria. Det visade sig att olyckan som de ville
veta något om inträffade i måndags - alltså när jag var i Kalmar igen.
Kunde tyvärr inte hjälpa till med någon information. Den enda olyckan
jag var inblandad i var den när jag skadade mig själv - alltså inget som
en kvällstidning är jätteintresserad av...

Förstår inte riktigt hur den undersökande journalistiken fungerar ibland.
Vågar man blogga längre - eller kommer det resultera i fler samtal?
Och vad är det jag håller på att utbilda mig till egentligen?